Det måste ju vara en sorts tävlingsinstinkt som trycker på. Man ska alltid ha det som är bättre än andra. Större bil, dyrare kläder, bättre relation till diverse människor (ska de se ut som iaf) och de senaste jag som hyffsat nybliven småbarns mamma upptäckt. Min bäbis är mycket bättre än din.
Det som ligger en närmast hjärtat är självklart bättre än vad någon annan har iaf för en själv. Men varför är det nödvändigt att göra det till en tävling? Varför kan saker bara inte få vara som det är? Detta min är mycket större än din komplexet startar en stress efter något onödigt, kanske tom i vissa fall något ouppnåbart. Varför inte vara nöjd med det man har, hur saker är. Varför tävla?
En tanke såhär på lördags morgonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar